FILM ÄR VETENSKAP, SÅDETSÅ

Ibland så får jag lust att göra saker. Typ sätta på värsta höga musiken och bara dansa runt och vara lycklig. Eller ta en kopp te och sätta mig med en superbok och bara njuta. Eller klä mig sådär snyggt utan att stressa på morgonen. Jag tror det handlar om sånt man har sett i filmer. Typ att ligga på sängen med fötterna i luften och bara chilla som man sett i film, det funkar ju aldrig. För man börjar alltid tänka. Och då förstörs det där ostörda som man velat nå.

För när de sätter på musik och bara dansar loss i en film, så får ju vi bara se det där sköna, ostörda. Men vi får aldrig se vad de tänker när de dansar eller vad som händer några sekunder efter att scenen är slut. Jag vill också kunna vara sådär som de är på film, sådär orealistiskt bara inte kunna tänka. För tankar förstör. Ibland i alla fall, som när man verkligen bara vill dansa runt och njuta och vara lycklig. Tillslut kommer det bli så att man börjar tänka på den där relationen som är förändrad, det där smset du inte fick svar på, det där skolarbetet du måste göra. Jag älskar oftast att tänka. Men ibland så hatar jag det.