Jag är typ glad fast jag är ledsen. Jag vet inte riktigt hur det hänger ihop, men så är det i aller fall. Jag känner att jag skulle vara nöjd med vad som än kommer hända ikväll och framöver. Jag känner att jag inte riktigt bryr mig. Jag känner att hundraåringen påverkar mig lite. Jag känner att det är dumt att känna och tänka massa saker. Vad sjutton ska man göra det för liksom. Nu råkar det vara så att jag måste skriva på min uppsats ikväll. Okej, låter bra liksom. För vem fan bryr sig. Det som måste göras det ska bli gjort och om det inte blir som det ska så får det vara som det blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar