Idag hade jag svårt att vakna, men till sist gick jag upp och gjorde mig i ordning för att stiga ut i årets kanske sista och synnerligen oväntade sommardag. Det vore ju nästan brottsligt att inte utnyttja värmen så trots att jag fortfarande kände mig dålig, satte vi oss i bilen och körde och körde och körde. Till stranden.
Lycka. I mitt nyvaknade tillstånd glömde jag såklart kameran, men det gjorde inget när vi väl kom fram. Vi satt vid bryggan, tittade på vattnet och hittade på historier till fiskarna vi såg. Sen flyttade vi oss till klipporna där jag hittade perfekta stället där bergväggen formade en soffa. Där halvlåg jag med solen värmande i ansiktet och kände hur bara havsluften gjorde mig friskare, halv tittandes på vågorna, halvt på de dussin dykare som höll till där. Sen köpte vi kaffe och kanelbullar att mumsa på. En perfekt sista sommardag, om jag får säga det. Nu är jag redo för hösten. Jag hoppas bara slasken håller sig borta så länge som möjligt.
 |
| En bild från en strand i sommar. |
.
För någon halvtimme sedan, ser jag en stor, fet spindel springa rätt över golvet. Och jag såg verkligen hur den tänkte att bara jag hinner in under soffan är jag safe. Men nej. tidning, filt och vatten kastades på äcklot innan den mosades med fjärrkontrollen. Mys. Och jag skojar inte, kroppen var kanske mer än en cm i diameter, benen kanske 5-6 cm. Usch. Nu ska jag titta på lite HP innan det är dags för säng. Kurerad till max. Men idag är sista dagen. Bums.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar