OROGAMIFÅGEL

Det är konstigt det här med förändringar. Man bestämmer sig för att de ska ske och tror att de bara händer av sig själv. Men man glömmer bort att den stunden då man bestämmer sig för en förändring är lika viktig som stunden man inför den. Man måste bryta en vana, vilket är svårt, men inte omöjligt.

Ett ord i taget.

Jag. Vill.

Jag vill känna av konsekvenserna av mina handlingar. Jag vill frysa om händerna om jag glömt mina vantar hemma. Jag vill tänka självständigt utan att varje gång behöva försvara mig. Jag vill att ni ska ha mer förtroende i mig. Jag vill ha det så utan att känna mig skyldig.

För jag vill. Jag vill flytta hemifrån. Jag vill jobba häcken av mig i Norge. Jag vill tatuera mig. Jag vill ta körkort. Jag vill plugga franska i Paris. Jag vill hälsa på min morbror som jag inte har kontakt med. Jag vill träffa mina kusiner jag aldrig träffat. Jag vill åka och hänga med mormor. Jag vill se New York. Jag vill se stränder av vit sand och korallgröna hav. Jag vill klappa tigrar i asien. Jag vill hoppa fallskärm. Jag vill åka till afrika. Jag vill vara korre för P3 Planet. Jag vill se elfanter. Jag vill fotografera lejon. Jag vill känna vinddraget när geparder springer. Jag vill simma med delfiner. Jag vill dyka med valar. Jag vill krama apor. Jag vill bygga en skola i tanzania. Jag vill sandsurfa i öknen.

Jag vill flyga. Jag vill inte vara en orogamifågel, utan en svala. Jag vill se saker, uppleva saker. Inte bara drömma om de.

Idag är mitt nyår, och idag börjar jag något nytt. För jag vill ha något att berätta för mina barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Jag vill berätta att jag, jag har minsann flugit.

Som Where's Waldo fast hitta mig istället.