Det har varit så himla många dagar då jag haft så mycket att göra, då jag sprungit från skola, till dans, till häng, till plugg, till knäppa happenings. Och visst hade jag inte behövt göra allt det där, men jag ville och det var roligt. Men då klagade jag över att ögonlocken behövde tvingas upp allt som oftast och att jag längtade efter fredagar som man ibland längtar efter sin födelsedag och att jag fruktade söndagar som jag alltid fruktar tandläkarbesök. Idag känner jag att det var alltför länge sedan jag kände den känslan.
Och ärligt talat, jag saknar den. Den var en bekräftelse på att jag strykt saker från min att-göra-lista och att jag förtjänade att ibland ta tid för mig själv med en kopp te eller nått avsnitt av den aktuella favoritserien. Just nu känns det inte som jag unnar mig saker efter en hård vecka, utan den där stunden av härlighet har blivit ett konstant vakuum. Och om jag inte fixar till min framtid är jag rädd att det kommer fortsätta i oändlighet.
Om man tänker efter ältar jag lite för mycket just nu eftersom det är sommar och just dessa tre soliga månader har jag semester och färre skyldigheter än vanligt och jag vet att till hösten kommer jag ha massa saker för mig igen. Och jag dramatiserar lite väl mycket om man tänker på att jag faktiskt njuter av att en härlig stund kan sträcka sig längre än ett ögonblick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar