Om mönstriga tröjor och kusinen vår

Häromdagen när jag var trött på kylan, så trotsade jag vädret och bar tjurigt tunna strumpbyxor. Jaa för det måste man få göra ibland. Det kändes som jag sparkade bort vintern ända till kommande november och nästa jul. Men ack nej, den ligger fortfarande över staden och drar sig. Kanske är det svårt att vakna ur sin dvala och inse att det är dags nu, dags för kusinen vår att komma och knacka på dörren och säga hejhej, nu kan man gå barbent, dofta i luften efter nyutslagna blommor och fika på uteserveringar. Vår, du ska veta att du är väldigt välkommen hem till mig. Kom när du vill, helst snarast. Tack på förhand.

I alla fall, jag klädde mig i min bästa kjol, min stickade mormortröja och mina bästa knytstövlar medan jag struttade gatorna fram och tänkte på framtiden.